Sorgen efter en hund

 Att förlora sin hund är en brusten lycka och gemenskap.

Harmonin är borta, en underbar källa till glädje har sinat. Ensamheten känns oändlig och nästan outhärdlig. En vänskap har upphört och den kan aldrig helt ersättas " - Säger Psykologen Micki Gustavsson som specialserat sig på relationer mellan hund/ människa

Undersökningar visar att den smärtsammaste förlust som kan drabba en människa. den förlust som är allra tyngst att bära och att arbeta sige igenom, är att mista ett barn. Hundar och barn är givetvis olika men det finns trots det vissa likheter. Den största likheten är nog vårt förhållningsätt . Det finns många väldigt många  som med tiden som vårdar och älskar sin hund med liknande engagemang och kärlek som de en gång älskat sitt barn eller skulle kunna älska ett barn, men det betyder naturligtvis inte att de behandlar hunden som en männniska. De har helt enkelt bara älskat. för hundägaren är det inget mysterium att kärleken kan uppenbaras i olika skepnader, För dessa människor kan denna förlusten  vara mycket grym och skoningslös och svår att uthärda. De har en intensiv sorgeperiod framför sig och de har rätt att begära omtanke och förståelse.

Det var dags att ta farväl..Jag höll om dig som mitt eget barn, ditt ansikte hårt tryckt mot mitt,, dina andetag , dina sista kändes mot min kind,mitt barn för det var du ju,.Jag sjöng för för dig,,Jag bad en sista bön, Låt henne komma till ditt rike där de evigt gröna ängarna finns, Friskt vatten att dricka och håll din hand över henne nu när inte jag kan,

Du såg på mig en sista gång,,Du var så lugn. Du hade redan gett dig av. Du såg att jag var rädd Säg ; Hur kan man någonsin vara beredd, Jag fick låna en ängel. Du höll din tass i min hand, Just när alla klockor stannade, När tiden inte längre var viktig

Du fick mig att förstå : Att vad som än händer är vi för evigt tillsammans, Du och jag, igår idag och i morgon,